Nu är det inte mycket kvar att göra i vardagsrummet. Lister ska målas och sättas, gnistskyddet på golvet ska målas och sedan ska allt ställas på plats och lampor ska sättas upp. Insatsen i spisen har vi lämnat in för en speciallösning. Fönstren med spröjs ska målas i vår/sommar. I två månader har vi hållit på, gjort saker när vi fått tid och ork. Hela tiden har jag fått kämpa med något som jag tycker är oerhört svårt ibland, när saker inte blir perfekt.
Kan tyckas urlöjligt men så är jag. Främst är det kanske golvet i vardagsrummet som inte blev exakt som jag föreställt mig. Vi har missat lite i slipningen och det blev inte så pass ljust som jag trodde, men det är ändå ett vackert gammalt trägolv och det var det viktigaste för mig. Eller att takfärgen har runnit lite på en takbjälke, mönsterpassningen av tapeten var svår att få till efter vi passerat fönstret, sådana grejer. Kanske är ni flera därute som känner som jag, man har en idé eller föreställning hur perfekt slutresultatet ska bli men så blir det några mindre skönhetsfel. Det svåra är att se förbi dem och se till det stora hela, det är där jag börjar landa nu. Säg det hemmet som är perfekt?
Isis har varit med hela tiden, å ibland lämnat små svarta spår i limhinken :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar